Månda midda....

Då var det till att ta nya tag inför en ny vecka. Helgen har rullat på, mår inte så där förträffligt bra just nu men men de blir väl bättre. Känner en inre oro vill liksom springa ifrån mig själv men de går ju inte. Får nog ta tjuren vid hornen och lugna ner mig, andas lugnt som jag brukar sig till min mamma när hon e stressad men de e ju alltid lättare o ge råd till andra. Igår var det i alla fall bra väder med några efterlängtade solstrålar.
Nu fick jag tagit kortet på solnedgången så starka färger, har inte redigerat det i pse eller ändrat de på något sätt.

 Har lyckats få ihop ett julkort också, när jag pysslar e de som man lugnar ner sig, det är rogivande. Denna gång blev de som jag tänkt mig också för ovanlighetens skull.

Satte upp fågelbordet igår så nu kan jag sitta här i köksfönstret och titta på dom, just nu e de en väldig aktivitet. Hittade ett vårtecken också, ja det är ju långt till våren men upp ur jorden stack dom, många.

Dom sista blommorna som finns runt torpet alltid något.

Liten historia kanske.

Mamman till sonen:
- Jag har hört att du börjat svära....
- Jaså, vem har sagt det om jag får fråga?
- En liten fågel viskade det i mitt öra!
- Och dem jävlarna som jag har matat hela vintern!

Pappa följer Per till skolan första dagen och säger: 
- Du behöver bara gå i skolan tills du är 16 år. 
Per börjar gråta och frågar pappa: 
- Då kommer du väl och hämtar mig?

Den historien får mig att minnas när Daniel var liten och vi åkte förbi gymnasiet där han hade bestämt sig för att gå,

då sa han alltid till mig 

- Mamma kör du mig då och hämtar mig sedan?

Ja vad svarar man, -jo det är väl klart att jag gör min älskade lille Daniel. Han började på den skolan men tog sig fram o tillbaka med en Epa tracktor, mamma behövde inte köra.

Nu tror jag de får bli så här för idag, skulle kanske masa mig ut på promenad med min lilla hund. Jag tackar för pratstunden.

Ha nu en jätte bra måndag både morgon, middag o kväll.

Kramizar från torpet