Vi hade en kanondag i Göteborg hos sonen.
Dom hade gjort ett fint 4 års kalas för lilla Mira.
Ja sen e de ju bara så underbart att få vara med de sina.
Barnbarn är verkligen som de sägs "livets efterrätt".
Man blir alldeles varm i hjärtat att få va med dessa små liv.
Mira i full fart med att öppna paket.
Simon han växer å har blivit riktigt duktig.
Jag försökte att ta flera kort på honom men i den åldern
vill man ju inte gärna hålla sig stilla någon längre stund.
Dom hade gjort ett fint 4 års kalas för lilla Mira.
Ja sen e de ju bara så underbart att få vara med de sina.
Barnbarn är verkligen som de sägs "livets efterrätt".
Man blir alldeles varm i hjärtat att få va med dessa små liv.
Mira i full fart med att öppna paket.
Farmors lilla stumpa
Jag försökte att ta flera kort på honom men i den åldern
vill man ju inte gärna hålla sig stilla någon längre stund.
Innan vi skulle åka hem frågade jag Gert lite försynt om vi inte
kunde åka vägen om Ikea.....sicken tur han ville de också.
Lite ljus, kuddar och en lykta blev de för mig
och några plastbackar till att förvara mina scrappalster i.
På vägen hem var de ett otrevligt väder blåst,
regn/snö å så svart.
Hem kom vi, trötta men nöjda å glada efter en finfin söndag.
Här i torpet är de fortfarande packning som gäller,
nu är de inte mycket kvar.
Börjar tröttna så det blir en salig blandning i den sista kartongen
men skriver på så jag vet vad som är i dom,
Flytta de gör jag aldrig mer, jag försökte räkna hur många flyttar
jag gjort i mitt 60 åriga liv, de va inte lätt.
Tror de blev 16 gånger ja kära nån,
en orolig själ som bor inom mig kanske.
Vi får väl se om de blir så mycket mer inlägg från mig
innan flytten som börjar på fredag då Gert skulle hjälpa mig,
på lördag kommer mina barn å hjälper med de sista, allt tungt.
Några historier kanske innan jag säger God Natt.....
- Mina fötter har somnat.
- Skulle man döma efter lukten är dom döda.
Lille Pelle frågar sin mormor hur gammal hon är.
Men hon säger lite undvikande:
- Njaa, det vill jag helst inte tala om!
Men Pelle ville veta men mormor svarade bara:
- Jag vet inte!
Pelle sa då att hon kunde väl dra ner trosorna å titta efter.
Mormor blev alldeles förskräckt över att den lille kunde va så fräck.
- Fy på dig pojk......Du ska inte va så fräck!
Men då sa Pelle:
- Men i mina kalsonger står det ju 7-8 år............
kunde åka vägen om Ikea.....sicken tur han ville de också.
Lite ljus, kuddar och en lykta blev de för mig
och några plastbackar till att förvara mina scrappalster i.
På vägen hem var de ett otrevligt väder blåst,
regn/snö å så svart.
Hem kom vi, trötta men nöjda å glada efter en finfin söndag.
Här i torpet är de fortfarande packning som gäller,
nu är de inte mycket kvar.
Börjar tröttna så det blir en salig blandning i den sista kartongen
men skriver på så jag vet vad som är i dom,
Flytta de gör jag aldrig mer, jag försökte räkna hur många flyttar
jag gjort i mitt 60 åriga liv, de va inte lätt.
Tror de blev 16 gånger ja kära nån,
en orolig själ som bor inom mig kanske.
Vi får väl se om de blir så mycket mer inlägg från mig
innan flytten som börjar på fredag då Gert skulle hjälpa mig,
på lördag kommer mina barn å hjälper med de sista, allt tungt.
Några historier kanske innan jag säger God Natt.....
- Mina fötter har somnat.
- Skulle man döma efter lukten är dom döda.
Lille Pelle frågar sin mormor hur gammal hon är.
Men hon säger lite undvikande:
- Njaa, det vill jag helst inte tala om!
Men Pelle ville veta men mormor svarade bara:
- Jag vet inte!
Pelle sa då att hon kunde väl dra ner trosorna å titta efter.
Mormor blev alldeles förskräckt över att den lille kunde va så fräck.
- Fy på dig pojk......Du ska inte va så fräck!
Men då sa Pelle:
- Men i mina kalsonger står det ju 7-8 år............















