onsdag 30 augusti 2017

Ledsen å förbannad kan man bli



Hej igen!

Måndag morgon ringde en bekant som hade pratat
med sin granne. Dom brukar promenera förbi här
hos mig och hade då sett att min stora blåa katt var borta.
De hade hittat den längre bort på en gata, sönderslagen.
Jag fick den av dagbarn som skulle sluta hos mig,
detta var för 12 år sedan, ett kärt minne för mig.

Gick ut på uteplatsen med en gång och kikade.
Tror ni inte på fasen att dom hade tagit min stora hibiskus också.
Den hade jag fått av mina kära barnbarn i Göteborg.
Saker som för mig betydde mycket är nu borta.

Jisses vad jag blev ledsen och förbannad.
Jävla människor som inte kan låta andras saker vara ifred.

Jag försökte städa bort min ilska men det gick inte.
Bryggade lite kaffe och åkte till fjället istället.
Tog en promenad och avnjöt mitt kaffe nere vid sjön.
Tänk om man kunde bo här, torp vid sjön.

Med denna utsikt, det ni.

Har varit där en sväng i dag också, blev bjuden på kaffe denna dag.
Dom har haft besök av vildsvin runt i kring så vi tog en sväng
för att se om vi såg några spår av dom nere vid sjön.
Seb var väldigt intresserad och luktade intensivt på vissa ställen.
Kanske var tur vi inte träffade på några.

Nu har det varit mycket tjat och bilder från denna plats,
nu skall ni slippa detta för ett tag i alla fall.
Imorgon tror jag att jag ska vara hemma hela dagen.
Kanske brodera lite vilket jag egentligen tycker är mindre roligt
men knäpp som jag är köpte jag en vepa, liten, som
kanske kan bli klar till jul. Har gjort näsan på gubben
så det är en del kvar att göra.

Nu önskar jag er en härlig dag!!
Många kramizar från torparmor

8 kommentarer:

Fenixmonas sa...

Fy sjutton så himla tråkigt! Jag förstår inte denna förstörelselusta som finns hos en del! Kramiz

Hajan sa...

Jaa lilla vän, det är mycket man bär i ryggsäcken med minnen.
Det är så lustigt, det finns folk till allting.
Tänk förr vad man broderade , så många gardinkappor man gjorde.
Jag undrar var alla sådana kappor tog vägen. Nu är det ju modernt att inte ha några gardiner alls.
Tänk vad man broderade lakan, nästan tävlade vem som hade gjort mest hål i sitt broderi. Jag är ju så gammal så då broderade man ju Bröllopslakanen också. Ett barnbarn tog hand om en del och gjorde
Gardinkappor , Det är bäst jag slutar nu, vill gärna bliva för långt
när jag är i farten. kram från <Hajan

Susie på Stjärnarve... sa...

Det är hemskt så folk bär sig åt! Jag trodde faktiskt att bodde man någon annanstans än i en storstad så stal folk inte lika mycket från en, men jag har hört en massa stöldhistorier från folk i förorten till mindre städer. Det är fruktansvärt.....
Däremot verkar det lite lugnare så här mitt ute på landet på Gotland - än så länge är väl bäst att tillägga. Här vågar man lämna krukor med vackra blommor nära vägen - och vi lämnade t.o.m. alla möbler, dynor och dekorationer samt Weber-grill ute på altanen när vi var på semester. Och allt fanns kvar när vi kom hem.....
KRAM
Susie

Vardag och flärd sa...

Jag förstår dig! Det är märkligt att det ska vara så roligt att förstöra för andra, var finns glädjen i det - om de inte sitter i buskarna och njuter av att se dig arg och ledsen. Ja, det är mycket man inte förstår!
Vildsvin hade vi på besök för några år sedan när vi var borta, de bökade upp en stor del av trädgården och sen fortsatte de hos grannen.
Rogivande för dig att komma ut i skogen och det är också avkopplande att handarbeta.
Ha en fin helg!
Kram Eva

Hanna sa...

Fy vad tråkigt! Förstår att du blev både ledsen och arg.

Anki sa...

Så ledsamt med dina fina minnen - jag blir både arg och ledsen för din skull! Så otroligt onödigt!
Det torpet skulle jag gärna bo i - vilken idyll!
Broderar gör jag inte, men din snögubbe blir säkert fin!
Ha det gott!
Kram

Gittans Pysselsida sa...

Jag saknar att inte kunna handarbeta, min högerhand vill inte vad jag vill,
men det är ju en del annat jag kan, får vara nöjd med det.
Tänk att många har kraft till att förstöra, om dem använde den orken till nåt vettigt, jag blir så arg, likadant med detta klotter på väggar,stolpar och annat, det har ökat så mycket,man undrar varför
Nä, vi har använt kraft här till annat,du får titta in
Kram

Bosse Lidén sa...

Vad ledsen jag blir av att läsa vad du råkat ut för. Så fruktansvärt onödigt. Bara förstöra katten. Extra sorgligt när du har minnen av givarna.
Det var en fin utsikt mot vattnet. Att ha nära till havet eller vatten är nödvändigt för mig. Annars känner jag mig instängd. Det var därför jag kallade Vättern för havet ibland när vi bodde i Hjo. "Jag åker ner en sväng till havet", sa jag till min älskade fru som alltid rättade mig och sa att det var en sjö.
Kvällskram från bloggvandrande Bosse