fredag 3 oktober 2014

Nu har det som jag hoppades på inte skulle hända


Min Älskade Kajsa finns inte mer.
Å min gud vad jag saknar henne.


Tårar som har runnit i en strid ström, fy så ledsen man kan bli.

Hon hade fått en juver tumör som växte i en rasande fart,
förstod att hon hade ont, var sig inte riktigt lik.
På kvällarna var hon totalt utslagen, stackars lilla hon.

Vi fick trots allt många fina år tillsammans, 13 år blev hon.
Tårarna har liksom tagit slut men klumpen i magen finns där.
Tror det finns fler än jag som saknar henne,
undrar var deras mamma tagit vägen.


Ja min älskade lilla Kajsa hoppas du har det bra var du nu än finns,
brukar prata med dig ibland, hoppas du hör mig.
Kram på dig lilla du, saknar dig.


Önskar er en fin helg/kramizar från en sorgsen torparmor


27 kommentarer:

Hajan sa...

Kära Du så vacker hon var, det finns
inget som är så svårt, som att mista ett barn eller ett husdjur.
Jag vet när vi hade tagit bort vår tax, till och med matskålen verkade ledsen. Men så är det ju,
det är aldrig roligt eller självklart att mista någon.
Du får trösta dig med de fina katterna.
kram från Hajan

Huset bakom lindarna sa...

Saknaden efter ett älskat husdjur är enormt stor. Som tio-åring var jag sjuk en hel termin och hade sällskap varje dag av min älskade kattunge Snurren. En morgon kom han inte...han hade legat i spiltan hos hästen och blivit ihjältrampad eller klämd. Jag grät i månader....
Du får se det som att din Kajsa fick i alla fall leva länge.
Kramar från Finas mammis

Britt-Inger sa...

Oj Maria, så jobbigt :(
Stackars dig…. Minns själv när vi tagit bort våra hundar… Det kändes grymt :(
Du får en riktigt varm kram, inte för att det hjälper men, men….

Mita sa...

Åh, gode gud så ledsen jag blir för din skull. Jag vet ju så väl hur det känns varje gång en älskad vän måste vandra över regnbågsbron till andra sidan. Ensam står man kvar med en stor saknad i sitt hjärta.
Hon var så fin din Kajsa, och hon hade ett härligt hundliv hos dig. Bättre kan ingen hund ha.
Jag gråter med dig,för jag tycker det är så fruktansvärt sorgligt. Men man måste ju inse att livet för både två och fyrbenta är inte för alltid.
Minnena finns kvar, och dom kan ingen ta ifrån....
En stor varm tröstekram kära du♥♥

Maj sa...

Jag känner med dig. Det är svårt när en kär vän inte finns mer men en tröst kanske kan vara att du haft henne i så många år. Jag har haft flertal hundar och hur otroligt det än kan kännas så om du skaffar än ny liten valp räcker kärleken till den med /M

Gittans Pysselsida sa...

Gråter med dig...vet hur du har det nu.Fast man vet att livet är sådant är det fruktansvärt när det sker. Tur att du har dina söta katter.
Kram
Inga

Aurora sa...

Förstår din saknad. Missarna undrar säkert var deras "kompis" är.

Herr Nilssons Fru sa...

Oh så trist o sorgligt. Så tungt de blir när de fyrbenta vännerna lämnar en. Men många fina år fick ni tillsammans. Tänker på dig.
Kramiz

Ruth sa...

Det är så tungt att förlora sin vän som i alla dessa åren har varit beroende av oss, och gett oss så mycket kärlek och glädje. Lider med dig och jag vet väl hur det känns i hjärtat. 13 år är en hög ålder trotts att man önskade sig många fler.
Vi fick ta bort våran äldsta hund den 28 juni, tårarna kommer fram lite då och då, men jag vet att dem mår bra nu, ingen sjukdom och smärta längre. Livet går vidare och vi får se tillbaka på alla fina stunder, dagar och år, det är det vi måste trösta oss med.
Kramelikram 💗

Mormors Fint sa...

Nej, men så ledsen jag blir. Vet hur hemskt det känns. Vackra Kajsa, nu springer hon nog lätt och fint igen utan att ha ont.
Många kramar/
Berit

Fenixmonas sa...

Nu fick du mina tårar att rinna. Jag förstår precis hur du känner dig! Min Catcha fick också juvertumör och trots operation så blev hon bara 10,5 år. Jag saknar henne fortfarande och som nu väcks minnena upp trots att hon nu varit borta i16 år. Känner med dig vännen! Kramar om dig! <3 <3

Spanaren sa...

Mina ögon blir fulla av tårar och jag vet vad du går igenom just nu. Så vacker hon var eran vackra ögonsten. Varje gång så är det en sorg som inte går att beskriva. Kramar om/kram

Anki sa...

Men... ååh så sorgligt. Förstår din sorg och saknad. Nu finns dina fina minnen kvar... och vetskapen att hon slipper ha ont.
Tänker på dig...
Varma kramar. ♥

Oljekritan sa...

Åh nej så tomt och sorgligt..och den fina vackra hunden som man beundrat i bloggen din så länge...förstår din sorg....varm kram Karina

Lillemor sa...

Men så sorgligt, förstår din saknad och sorg.
Fina foton på ditt hjärta.
Tänker på dig
Kramat om

Mita sa...

Hej vännen, kikar in hos dig för att tala om att jag tänker på dig ofta. Du har det svårt nu,men din fina Kajsa har det bra, det får vara en tröst i alla fall...
Kram vännen och sköt om dig**

marita sa...

Kramar om,vet hur det känns att förlora en trofast vän.

Spanaren sa...

In och kramar om dig och de dina igen /kram

Gilla sa...

Åh, så förskräckligt. Jag lider med dej. Ett älskat djur är som en familjemedlem och man saknar dom lika mycket.

Vet själv. För trots att vi bara var extramatte och extrahusse åt barnbarnets Berner Sennen, Noack, så sörjde vi nästan ögonen ur oss, när det blev tvunget att låta honom gå vidare. Men han blev bara 4½ år gammal.

Han hade fått cancer i lungorna, så han orkade inte någonting. Det var ju några år sen nu, men vi har ju fått hans efterträdare, Baloo, att ta hand om i stället.

Han är våra ögons ljus. Det är så underbart att ha hand om en hund under de sista åren i livet.

Hoppas att du inte låter detta förstöra för dej, utan att du bara kan tänka på alla underbara minnen ni har haft tillsammans.

Kram/Gilla

Rantamor sa...

Men gud så tråkigt att du blev av med din vän, det tar sin tid att bearbeta och sen finns nog alla minnena kvar.
Kanske framgent kan du skaffa en ny vovve...

Kram på dig i hörsrusket.

Tjingelingen från Rantamor.

Evas Pyssel sa...

Oj så tråkigt. Ett husdjur är verkligen så kärt att ha , en trogen vän. Du har många fina minnen att tänka tillbaka på och säkert många vackra bilder precis som de här.
Kram från Eva

~ Eva ~ sa...

Kramar om Dig Maria <3
Tror jag förstår din sorgsna känsla, och minnessaga om fina Kajsa...


Eva

badtant.bloggo.nu sa...

Oj,oj så tråkigt.
Förstår att det blir jätte tomt efter en sån fin vän och familjemedlem.
Kram på dig.

Hajan sa...

Menar Du att Kajsa hade valpar
då finns det något att trösta i alla fall.
Men saknaden finns ju i alla fall hela tiden
men Du skall nog skaffa dig en liten ny kamrat i livet tror jag.

Äppelblom sa...

Men, så sorgligt! Förstår att du saknar din promenadkompis.
Jag önskar dig en fin dag och skickar med en stor varm tröstekram!

Mita sa...

Tittar inom hos dig och undrar hur du har det.Dagarna knallar väl på trots allt..
Sköt om dig vännen
Kramiz**

Hajan sa...

Älskade lilla gumman, så fint att
Du tog bort henne, så hon slapp att plågas i onödan.
Jag förstår att saknaden är stor
kanske så småningom att Du kan
skaffa dig en ny liten vän.
Man vet ju att den dagen kommer,
när man inte kan vara tillsammans
längre. Då har du ju många fina minnen att taga fram, och att vara glad åt. Så är ju livet jag
hade 2 årsdagen den 21 okt när man make dog, efter 64 år tillsammans. Jag tänker så, skönt han slapp lida mer. kram Harriet